Favorit i garderoben

"Favorit i garderoben" är dagens fototema hos Kristina.. Och det soom dök upp direkt i mitt huvud var min Missoni-halsduk. Den har några år på nacken, men jag kommer nog aldrig att tröttna på den. Över huvud taget har italienska Missoni fina alster som är rolga att inspireras av när det gäller virkning.  Vackra färgkombinationer!

All alone

All alone är temat för fotoutmaningen den här söndagen. Förra gången var temat "tillsammans"och då var det bilder på G och lilla Klars, Nu handlar det om mig. Vad jag gör när jag får vara ensam. Jag älskar att vara tillsammans med G så om sanningen skall fram har jag inte varit ifrån honom många gånger sedan han föddes. Men när jag är ensam hemma brukar jag pyssla med annat än virkning, eftersom virkningen går så bra även när G är med. Nu senast när jag fick lite egentid så manglade jag dukar och lakan. Sydde ihop ärvda överlakan till påsklakan och bäddade fint i gäststugan (tack pastill som "påminde" mig om detta tips), sydde gardiner till fönstrena på vinden. Och  njöt av utsikten, trots frånvaron av solen. Och lagom tills jag var klar tittade solen fram igen. :-)

Tillsammans

 Jag upptäckte fotoutmaningen hos Edith & Jag i sista sekund. Så det fick bli "gamla" bilder.

Katten Klars är exakt 2 veckor äldre än G. Så han kom hem till oss när G var runt 8 veckor. Båda vars så smååå och sov mest hela tiden. Tillsammans.

Båda har vuxit så det knakar och utvecklats till två små individer. Klars är världens snällaste katt. Och G är värdlens mest kattälskande barn. Problemet är bara hur G uttrycker sin förtjusning i Klars.  *Banka banka banka*...*skriiiiiiiiiiiiik* ( i falsett när Klars kommer in genom kattluckan).

Så det finns inga nytagna fotografier på dem ihop, men jag vet att de kommer att finna varandra igen framöver! När G har lärt sig att klappa snällt.

God natt!

Fotoutmaning -ordspråk och talesätt

Här är mitt bidrag till fotoutmaningen hos Edith & Jag.
"Jag tycker om alla vilda djur, bara de inte kommer för nära där jag bor"

Men det gäller inte små ekorrar. Det gäller egentligen endast rådjuren som äter upp blommorna som jag har planterat ;-) Och ibland ringduvorna som kucklar med en otroligt falsk stämma klockan fem på morgonen.

Bilden tog jag förra våren och jag tycker den är så härlig. Ekorren ser verkligen påkommen ut, där den sitter bland kryddorna. 

Vid ett annat tillfälle när bara C var hemma så var det en ekorremamma som var ute på promenad med sina tre ungar. Både entredörren och altandörren stod öppna och ekorremamman skuttade förbi entredörren och vidare runt huset till baksidan. Men det gjorde inte ekorreungarna, utan de fortsatte rätt fram, rakt in genom dörröppningen, vidare genom hallen och in i tv-rummet. Efter en liten stund kom mamman runt huset och kikade oroligt in genom altandörren, för hon hade väl upptäckt att småttingarna var borta. De fick då syn på henne och så försvann de iväg allihop tillsammans. Vilken upplevelse det måste ha varit. De är ju sååååå söta, de små!

Kommer ni ihåg älgkon som fastnade i ett träd i höstas? Det var i trädgården hos C.s gamla dagmamma. Här är älgkons kalvar, de inkvarterade sig på vår tomt till och från under mer än en månads tid medan mamman var ute på egna äventyr.

Till slut kunde man komma riktigrt nära dem utan att varken de eller vi blev rädda :-)

Vid ett tillfälle när jag fotograferade kalvarna blev jag faktiskt riktigt rädd. Jag hade dem framför mig och bakom mig hörde jag världens vrål. Under några sekunder trodde jag att det var deras mamma, älgkon, och att jag hade hamnat mitt emellan dem. Inte kul. Men ut ur buskarna rusade en rådjursmamma med sina två kid. Hon hade väl fått syn på älgarna och blev rädd. :-)

Visst, ibland blir man rädd, men oftast är det underbart med alla vilda djur :-D